Grön ungdom vänder demokratin ryggen

Kärnan i vårt demokratiska samhällssystem är att vi pratar med varandra och stöter och blöter olika argument. Detta är dock något som vissa partier och ungdomsförbund har svårt för och väljer istället att försöka förhindra att andra åsiktsyttringar än ens egna uttalas. Så var fallet då Sverigedemokraterna arrangerade en debatt under Almedalsveckan där Björn Söder (SD) mötte Rolf Tufvesson (KD) för att debattera bland annat kulturpolitik. Ett större antal personer från Grön ungdom besökte denna debatt, men istället för att lyssna och bemöta de åsikter som yttrades så genomförde ungdomsförbundet en manifestation där man under hela debatten ställde sig på en lång rad med ryggen vända mot talarna för att förhindra åskådare att se debatten. Man kan fråga sig om den gröna rörelsen har tänkt igenom huruvida de verkligen är demokrater, med tanke på att de vill förhindra meningsmotståndare att föra ut sitt budskap.

R som i Reklam – MP:s A till Ö

Miljöpartiet är, som jag tidigare skrivit, ett tokstolleparti som förespråkar en radikal och samhällsomstörtande politik. Ibland så vill man bara skratta åt eländet men när man tänker på att detta parti sannolikt får reellt politiskt inflytande, antingen via vänster- eller högeralliansen, efter höstens val så kan man lätt hålla sig för skratt. Nedanstående text är hämtat från partiets hemsida och behandlar ämnet reklam.

”Reklam och konsumtion
Reklam försvårar ofta konsumenternas möjligheter att göra fria och upplysta val. Reklam spelar gärna på människors osäkerhet och känslor istället för att ge saklig varuinformation.

Konsumenterna ska genom god upplysning få en nyckelroll i att styra över ekonomin till att bli globalt och miljömässigt hållbar.

Dagens konsumtionssamhälle hålls vid liv av skapade och konstlade behov. Dessutom gynnar reklam stora och kapitalstarka företag på mindre företags bekostnad. Vi vill därför begränsa reklamens utbredning och motarbeta reklam som inte efterfrågas.

Reklam riktad mot barn under 12 år ska vara förbjudet. Public service ska vara fri från reklam. Dessutom vill vi införa en särskild skatt på direktreklam”

Jag konstaterar:

1. Miljöpartiet är emot reklam i största allmänhet. Jag ska kanske inte gå så långt som att kalla MP hycklare, men är det någon som sett MP med t:ex ett bokbord utan reklamblad. Det senaste är mig veterligen att också MP kommer att köpa reklamtid i TV4. Detta tyder ju i alla fall att partiet förstått vilken funktion marknadsföring fyller.  
2. ”Konsumentupplysning” skall i MP:s Sverige inte ges via reklam, utan någonting annat. Jag kan inte göra annan slutsats än att ”det andra” är en statlig myndighet. Detta är en skrämmande tanke som oavkortat för tankarna till diktaturerstater. Vem är smakdomaren som skall avgöra vilken ”konsumentupplysning” som går igenom censuren? Ska denna censur också gälla t:ex politiska partier? Detta är relevanta frågor!
3. I ena stunden gör man gällande att reklam gynnar ” kapitalstarka företag på mindre företags bekostnad” och bara ett par meningar senare vill man ”införa en särskild skatt på direkt reklam”. Är det inte just direktreklamen som är de små företagens chans att marknadsföra sig?
4. Det tål att upprepas, gång efter annan: MP är ett tillväxtfientligt parti där ekonomisk recession är en önskvärd produkt och genomsyrar hela deras politik.

Ska kanske tilläggas att jag själv är ganska trött på reklam, vilket resulterat i att jag satt en ”Ingen reklam tack!” skylt på min brevlåda och oftast spelar in tv-program för att kunna spola över reklamen. Men jag ser det ändå som självklart att företag måste kunna marknadsföra sina produkter och tjänster. Alternativet skrämmer mig!

En röst på MP endast symbolhandling

Folkpartisten Göran Rudengren ger i en insändare i SLA, 100629, Miljöpartiet några retoriska käftsmällar som jag tycker är väl värt att återge.

Bland människor som tycker att man bör göra någonting för miljön finns en föreställning, fast den är obegriplig, att man kan ju rösta på Miljöpartiet. Symbolhandling i överkant kan tyckas. Man undersöker inte om partiets politik skulle förbättra miljön, utan utgår från att så är fallet eftersom partiet heter Miljöpartiet. Om man önskar göra något för miljön är naturvetenskapliga kunskaper ett grundläggande krav. Det är mer väsentligt att man har kunskaper i fysik, kemi, biokemi, mikrobiologi och annat än att man är medlem i naturskyddsföreningen eller varit med i skogsmulle som liten. Genom kunskap kan man se till att åtgärder som man utför har effekt. Det är effektiv användning av begränsade resurser. Man gör då ingenting för att man ska ha gjort något, och då röstar man inte på Miljöpartiet för att ha gjort något för miljön. Vidskepelsen kring naturvetenskapliga frågor är ingenstans så utbredd som bland dem som röstar på Miljöpartiet[…]. Symboliska handlingar utan evidens för att miljön skulle förbättras kan vi avvara om vi inte som Miljöpartiet vill leka förmyndare för alla människor på svaga eller obefintliga grunder.

Tyvärr så är det så här verkligheten ser ut. Folk röstar på Miljöpartiet på grund av namnet, utan att undersöka vad partiet faktiskt står för och vilka konsekvenser (eller ickekonsekvenser) partiets politik skulle få. Det är hög tid att de med opinionsbildande inflytande informerar väljarna om Miljöpartiets radikala och samhällsomstörtande idéer.

Frånvaron av en kritisk granskning av Miljöpartiet

Miljöpartiet har sedan de först kom in i riksdagen balanserat kring fyra procentspärren. Det högsta resultat miljöpartiet någonsin uppnått i ett riksdagsval var faktiskt 1988, när partiet för första gången nådde över fyra procent och fick 5,5 %. Men sedan valet 2006, då miljöpartiet erhöll 5,2 %, har någonting hänt som gjort att partiet skjutit i höjden i opinionen. Det stora trendbrottet sker någon gång i mitten av 2009 och sedan uppgången har MP legat kring 10 % i mätningarna. Vad är det då som har hänt? Har världen förändrats? Har Miljöpartiet förändrats? Jag tror på tre huvudsakliga faktorer till uppgången:

Miljöpartiets förmåga att exploatera folks rädsla för ”Global uppvärmning”

2006 så släpptes Al Gore’s film ”An Inconvenient Truth” och slog igenom med dunder och brak. Efter en tids globalt lobbyarbete så blev var och varannan övertygad om att mänskligheten i princip skulle utplånas om vi inte slutade släppa ut koldioxid i atmosfären genom användning av fossila bränslen. Hela det svenska medieetablissemanget köpte helt okritiskt denna hypotes och gjorde den till en sanning som inte kunde ifrågasättas. Miljöpartiet var givetvis inte dummare än att de exploaterade denna domedagsprofetia, vilket föll väl i linje med partiets tillväxtfientliga ekonomiska politik.

Mona Sahlin blir partiledare för S

När Mona Sahlin valdes till partiledare för S så hade alla andra partier anledning att jubla. Mona är inte speciellt populär ens i de egna leden, vilket snabbt framgår om man diskuterar med socialdemokratiska gräsrötter och väljare. Många vänsterväljare som tidigare röstade S gick därmed till MP.

MP slipper kritisk granskning

Det är relativt sällsynt att man i de tryckta medierna ser någon som helst kritisk analys av Miljöpartiet. Detta har troligtvis sin grund i att en oproportionerligt stor andel av journalisterna själva sympatiserar med partiet. När professor Kent Asp och vid Göteborgs universitet 2005 mätte den politiska färgen på pressen, i rapporten Journalistkårens partisympatier (2006), visade det sig att hela 23 procent angav Miljöpartiet som bästa parti. (sannolikt än fler nu) Detta skall sättas i relation till att MP i valet 2006 erhöll 5,2 %. Vidare så berättar rapporten att S+V+MP sammantaget ligger stabilt kring 66 % av journalisternas sympatier. (1989 – 2005) Det är kanske inte helt ologiskt att då också anta att detta kan påverka journalisternas världsuppfattning och således vara en del i att MP slipper undan mycket av den granskning andra partier får utstå. Det har heller inte varit ovanligt att Maria Wetterstrand har bjudits in av massmedierna för att lämna ”expertutlåtanden” om andras miljöpolitik, istället för att stå till svars för den egna politiken.

Jag hoppas att Miljöpartiet fortsättningsvis inte skall slippa undan så lätt som de gjort de senaste åren. Folk måste veta vad det är för ett parti man röstar på och hur denna ”gröna” ideologi skulle komma att påverka folks vardag om de ges ett starkt inflytande.

Framtidens valaffisch redan idag från MP

 I Skärholmen, en mångkulturell stadsdel i Stockholm,
möts besökarna av denna affisch i gallerian.

Miljöpartiets invandringspolitik

Att Miljöpartiet är ett tokstolleparti när det kommer till den ekonomiska politiken torde vara ett faktum för alla som läst tidigare inlägg på denna blogg. Att partiet för en extrem invandringspolitik kommer kanske inte heller som en chock för någon. Bloggen Politiskt Inkorrekt har granskat Miljöpartiets offentliga dokument när det kommer till invandringsrelaterad frågor och sammanställt nedanstående lista på förslag från partiet. Huruvida detta skulle skapa konflikt med Moderaterna, som även de godtar väldens mest extrema invandringspolitik, är dock oklart.

Miljöpartiet de gröna vill:

– Vi vill utvidga rätten till modersmålsundervisning till att gälla hela grundskoletiden.

– Vi vill också ha en utökad ämnesundervisning på modersmålet. Utbildning skall erbjudas barn på deras hemspråk, så att ett barn lär sig matte, fysik eller historia först på sitt hemspråk, men därefter på svenska.

– Vi vill skapa fler lagliga vägar för migration till EU. En mer human flyktingpolitik behövs.

– Vi vill genomföra en amnesti för papperslösa. Barnets bästa ska sättas främst i all bedömning av flyktingärenden. Papperslösa ska ha rätt till vård och skola.

– Vi vill att Sverige går före internationellt genom att lägga fram en plan för att på sikt införa fri invandring.

– Detta ska kompletteras med en generös flyktingmottagning.

– Vi anser att flyktingar som lever gömda i Sverige skall ges en chans att stanna i Sverige och leva lagligt här. Den som inte gjort sig skyldig till grova brott och bott här en längre tid utan att staten utvisat eller avvisat personen, skall därför beviljas asyl.

– Särskilda stöd till invandrade som vill etablera företag i glesbygd.

– Särskilt stöd till invandrade som vill starta företag i icke-traditionella branscher, dvs utanför restaurang med mera.

– Det faktum att en familj har många barn eller endast har inkomst genom olika bidrag, är inte skäl till krav på hyresgarantier eller borgensåtaganden.

– Den som kommer till Sverige utan att ha en bostad här, skall erbjudas sådan efter att uppehållstillstånd beviljats. Den som ordnar bostad själv skall inte tvingas bosätta sig på en annan ort, för att politiker vill det.

Maria Wetterstrands dyra vallöften

Den 16 juni hölls den sista partiledardebatten innan valet i riksdagen. I sitt anförande lovade Maria Wetterstrand bland annat följande:

Att låna pengar till järnvägsinvesteringar.

I sin järnvägshybris vill man låna gigantiska belopp och lägga notan på framtida generationer. I ett av världens mest glesbefolkade länder vill man satsa hundratals miljarder på snabbtåg, trots att man vet att järnvägsprojekten – med några få undantag – tillhör de minst samhällsekonomiskt lönsamma. Nettonuvärdeskvoten visar att den samhällsekonomiska nyttan är låg samtidigt som undanträngningseffekterna är stora vilket resulterar i att mer lönsamma projekt aldrig blir av. Vad sägs om att börja med att investera i vårt kraftigt underdimensionerade vägnät?

Att Sverige av moraliska skäl skall sänka Sveriges utsläpp av växthusgaser, att vara ett föregångsland.

Här talar Wetterstrand ett förvånande klarspråk. ”Moraliska skäl” och ”föregångsland” är nämligen ett par talande begrepp i sammanhanget. Sanningen är ju att Sverige, med våra 0,2 % av de globala koldioxidutsläppen, har en tämligen liten möjlighet att i realiteten göra skillnad.  

Saken är dock att vi redan är ett föregångsland. Vi har absolut ingenting att skämmas för i dessa sammanhang då vi redan idag släpper ut minst koldioxid per capita av i princip samtliga OECD-länder, detta trots att vi bor glesbefolkat och i ett nordligt, kallt land.

Höja skatten på de icke förnybara drivmedlen.

Jo tack, eftersom miljöpartiet är ett tillväxtfientligt parti så är det en naturlig hållning att man vill göra det svårare för både företag och landsbygdsbor att få ihop sin ekonomi.

Att få ut de förnyelsebara drivmedlen på landsbygden.

Ursäkta, men har man inte redan testat denna politik med förödande resultat? Med den såkallade ”pumplagen”, som tvingar alla bensinmackar – stora som små – till dyra investeringar i alternativa drivmedel, så har många mindre mackar på landsbygden fått lägga ner. Denna nedläggningsvåg av mackar vill man nu alltså intensifiera.

Att vi skall subventionera ombyggnationer av gamla bilar till att kunna gå på nya drivmedel.

Man tar sig för pannan. Detta måste vara en av de mest ogenomtänkta idéer som till och med ett miljöparti kan krysta fram. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att kostnaderna aldrig kan komma ens i närheten av den påstådda nyttan. Bra att ha i åtanke är att Sveriges personbilstrafik endast står för ca 16 % av Sveriges koldioxidutsläpp. Miljöpartiet lever inte i samma verklighet som oss andra.

En röst på Moderaterna i höst kan mycket väl bli en röst på detta parti!

1 2 3

Den gröna rörelsens tillväxtfientliga ideologi

Moderaternas nya kompisar, del 2:

Timbro och Ordfront höll i dagarna ett seminarium med temat ”Om det inte vore för valet”. Panelen bestod av Birger Schlaug, Tomas Idergard och Ursula Berge som vanligtvis syns i SVT:s morgonsoffa. Var och en av debattörerna fick i uppgift att välja ett specifikt ämne där Birger Schlaug – före detta språkrör för miljöpartiet – intressant nog valde en diskussion om ekonomisk tillväxt där grundfrågeställningen var om ekonomisk tillväxt var önskvärd, rimlig eller ens möjlig.

Tomas Idergard visade upp en ganska så sund och tänkvärd inställning till begreppet:

– Tillväxt är varken ett mål eller medel, tillväxt är något som blir, när människor har möjlighet att sträva efter att få det bättre […] om människor har rätten att förverkliga drömmar och skapa ett gott liv.

Birger Schlaug och hans gröna rörelse har dock en fundamentalt skild uppfattning:

– Problemet är att om vi inte diskuterar problemet med ständig ekonomisk och materiell tillväxt, då kommer människor heller inte bli medvetna om det. Och när vi har två politiska block som fullkomligt vägrar att diskutera konsumtionssamhällets nackdelar, utan tvärt om. När det blir finanskris så står båda blocken och säger ”Ut och konsumera mer, låt ekorrhjulen snurra fortare, fortare och fortare. Annars går det åt pipan”. Men vi måste ju inse att detta inte är hållbart. […] Jag skulle vilja ha någon politiker som står och säger i TV på partiledardebatten att ”Nu har vi nått den här materiella nivån. Ska vi fortsätta med konsumtionssamhället, eller skall vi göra någonting annat”?  […] Det vore oerhört viktigt, för alla tror att vi måste fortsätta, att vi måste få hjulet att snurra fortare, alla vi som sitter här, vi måste bli duktiga idioter i ett ekonomiskt hjul som snurrar fortare och fortare och det bär ju rakt in i väggen! Det är väl bättre att inse detta och försöka styra om?

Vid det här laget så borde det stå tämligen klart för var och en att den gröna ideologin skulle ställa till med rejäla problem för en Alliansregering som söker stöd hos denna för att sitta kvar vid makten efter september 2010. Vidare:

– Det är ingen naturlag att vi ska bete oss på det här sättet. Men slå upp en tidning, titta på ett teveprogram, gå ut på stan. Vad ser ni där? Jo ni ser livsstilspropaganda utan dess like. Förra året gick livsstilspropagandan på att vi skall köpa mera på 55 miljarder kronor. 55 miljarder för att upprätthålla ett konsumtionssamhälle. […] Och tyvärr är det just detta som håller igång den ekonomiska tillväxten och det är fullständigt befängt. Vi måste diskutera vad välfärd är. Är det att konsumera mer? Eller kanske att sänka arbetstiden?

Här dammar Schlaug dels av ett gammalt krav från miljöpartiet om sex timmars arbetsdag som ur hans perspektiv, i första hand, inte handlar om att vi skall få det bättre, utan hur man skall bekämpa den ekonomiska tillväxten.  Vidare så ifrågasätter han – kanske inte helt förvånande – den fria företagsamheten, där företag inte fritt ska ha rätt att marknadsföra sig. Några alternativa lösningar presenterar han inte, men hela resonemanget stinker av planekonomiskt tänkande. I ett förlängt resonemang blir ju hela äganderätten och marknadsekonomin ifrågasatt. I en replik under seminariet säger Birger Schlaug:

– Det är sant att vi blir smartare och smartare på att använda energi och på att använda naturresurser. Men problemet är att vi blir fler människor på jorden som vill leva på det sätt som vi gör. Samtidigt som de varor vi har lever en allt kortare tid, att vi har snabbare modetrender och så vidare. Hela den vinsten man gör via teknisk utveckling äts upp av att vi blir fler människor som vill leva på vårt sätt.

Till skillnad från Birger så har jag svårt för slutsatsen att vi räddar jorden genom att hålla tillbaka utvecklingen i den fattiga delen av värden.  Resonemanget utmanar snarare ställningstagandet om alla människors lika värde. När det gäller befolkningsökningen så har det visat sig glasklart att ju friare och rikare ett land är, desto mer återhållsam är befolkningstillväxten. När människor får demokrati, frihet, äganderätt, jämlikhet, jämställdhet och i förlängningen ekonomisk tillväxt, så prioriterar människor att satsa både på sig själva och på miljön. Kvinnor blir annat än barnaföderskor och lyxkonsumtion, så som ”miljöansvar”, som vi i den rikare delen av världen har råd att ägna oss åt, blir tillgänglig för fler. Schlaug fortsätter:

– Det andra, det har talats ända sedan sjuttiotalet att tjänstesektorn skall växa. Och den del av tjänstesektorn som växer är av modell finansiella tjänster och det är resor. Och resor är ju inte värdens bästa grej, att åka till Thailand två tre gånger per år. Den sektorn växer, men det är inte speciellt bra. De tjänstesektorer som växer har ofta som skäl att sätta igång materiell tillväxt. Så det är inte så enkelt att vi kan gå över till tjänstesamhälle.

Turistindustrin har fått många människor ut ur fattigdom och satt fart på många av de ekonomiska ”ekorrhjul” som Birger så starkt föraktar. Lustigt att han förnekar thailändarna den standard han själv innehar. Finns ordet eko-rasism? Vidare:

– Offentlig sektor sa du, vi måste ha råd med välfärd. Detta är ju en myt utan dess like. Människor som jobbar inom vård, skola och omsorg ska givetvis ha samma löneutveckling som människor i den privata sektorn. Det betyder inte att det krävs mer tillväxt för att få pengar till den offentliga sektorn, det som krävs är mer skattepengar. Det har inte med tillväxten i sig att göra.

Här visar Birger Schlaug tydligt att han inte har en aning om hur ekonomin hänger samman.  Om vi höjer lönerna och anställer fler inom den offentliga sektorn, utan att ha motsvarande tillväxt i den privata sektorn, vad skall då de offentliganställda använda sin lön till? Om det inte finns motsvarande med varor och tjänster att konsumera för sin lön så stavas resultatet i-n-f-l-a-t-i-o-n och kommer också att få massa andra hemska ekonomiska konsekvenser.

På slutet av seminariet så kom några intressanta publikfrågor. Nedan följer ett par av dessa:

– [Du, Birger,] placerar ju dig i en lång tradition av tillväxtkritiker och bara under den tid du själv varit tillväxtkritiker så har ju människor, inte bara i fattiga länder, utan också här lyft sig ur fattigdom, nya sjukdomar har botats och så vidare. Så min fråga blir; Om man är en tillväxtkritiker, när var det bra? Är det just idag, 1 juni 2010, som vi skall förbjuda tillväxt? Eller var det för tio år sedan eller för 30 år sedan? När, så att säga, tycker du att det var lagom?

Detta är en enormt relevant frågeställning. Svaret blev tyvärr hängande i luften. Denna fråga blir talande för hur haltande miljörörelsens resonemang blir. En annan fråga som är värd att återge löd:

 – Som delvis nationalekonom så vet jag ju att mycket av tillväxten drivs de facto av befolkningsökningen. Om ni vill begränsa tillväxten, innebär då det att ni vill begränsa befolkningsökningen eller rent utav att minska befolkningen?

Även svaret på denna fråga blev Birger Schlaug skyldig. Jag hade gärna hört Birger svara utförligt på denna fråga, för hade svaret varit Ja, så hade åtminstone jag varit nyfiken på hur det skulle gå till. Ettbarnspolitik med tvångsaborter eller kanske ställa ut oönskade barn till vilddjuren? Kanske har han en alldeles briljant lösning, men jag tillåter mig tveka.

Nu kanske någon kommer och säger att Birger Schlaug inte längre tillhör dagens Miljöparti, men i så fall vore det på sin plats att börja tala i termer om” Miljöpartiets mörka historia”, för Birger Schlaugs idéer är rent odemokratiska och människofientliga.

Moderaternas nya kompisar

Miljöpartiet är inte vilket parti som helst. Miljöpartiet är ett radikalt parti som inte tvekar att köra Sveriges ekonomi i botten i tron att deras idéer skulle rädda jorden från undergång. Man tror helt enkelt att jordens räddning stavas ”ekonomisk recession” där man driver en bakåtsträvande och ekonomiskt hämmande politik som går ut på att vi ska begränsa våra liv och bromsa utveckling och tillväxt, istället för att investera i en miljömässigt hållbar framtid genom ny teknik och nya mer miljövänliga lösningar. Miljöpartiet saknar därmed all trovärdighet i miljöfrågorna. Att kalla dem antikapitalistiska må på sätt och vis vara en korrekt beskrivning, men personligen tror jag inte att den genomsnittlige miljöpartisten är speciellt bekant med begreppet kapitalism utan man saknar helt enkelt en grundläggande kunskap för ekonomi. Detta tänker jag återkomma till på denna blogg.

Det lustiga är att Sveriges just nu statsbärande parti, Moderaterna, säger sig kunna tänka sig att samarbeta med detta parti efter valet i höst. Med anledning av detta har Sverigedemokraterna släppt ett pressmeddelande som jag återger nedan.

Jimmie Åkesson kritisk mot Moderaternas flört med Miljöpartiet

Den senaste tidens opinionsundersökningar tyder på ett mycket jämnt val mellan blocken med SD som vågmästare. Detta har gjort att Moderaterna öppnat för ett blocköverskridande samarbete med Miljöpartiet i hopp om att kunna sitta kvar vid regeringsmakten. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann redogör samtidigt för partiets policy där man inte under några omständigheter säger sig kunna samarbeta med Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kommenterar:

– Detta är ett uppseendeväckande ställningstagande från Moderaternas sida. Att man söker samarbete med ett parti vars politik går på klar kollisionskurs med den egna på nästan varje punkt, innan man ens fört en diskussion med Sverigedemokraterna, måste ses som ett svek mot de egna väljarna.

– Sverigedemokrateras bedömning är att ett ökat inflytande för Miljöpartiet skulle vara direkt skadligt för Sverige. Förutom att man står för den kanske mest extrema invandringspolitiken av alla partier skulle Miljöpartiets energipolitik också slå hårt mot en redan hårt utsatt svensk industri samtidigt som chockhöjningen av bensinskatten skulle göra det nästan omöjligt för många att bo kvar i sina hem på landsbygden.

– Det blir alltmer uppenbart att vi i Sverige har ett riksdagsparti med sju falanger, som alla förenas i synen på att allt är förhandlingsbart utom att till varje pris slå vakt om Europas mest extrema massinvandringspolitik. Detta förhållningssätt blir extra märkligt i just moderaternas fall då flera undersökningar visat att en stor andel av partiets egna gräsrötter är starkt kritiska till den förda invandringspolitiken, säger Jimmie Åkesson.

1